I måndags åkte jag till Roger och Therese för att rida när jag väl står där så berättade Roger att han trodde han sett björnskit uppe på berget så jag fick lov att rida upp och titta men jag hann inte mer än upp på berget vända och var på väg ner igen så när jag kom till den branta nedförbacken så saktade jag av till skritt och precis när Gunhild bröt av så hör jag nått konstigt ljud precis bredvid vägen ute i skogen som till slut övergår i nå konstigt vrål och så började de rassla i trädena och ut kommer en stor björnjävel och både jag och Gunhild får panik. 

Hon var på väg att vända och springa upp emot skogen igen men jag hann få tag på tygeln och få henne att trava på åt rätt håll, eller trava och trava det var ju som sagt en rätt brant nedförbacken men jag vägrade ju skritta lugnt och fridfullt ifrån en björn så Gunhild fick till en snygg gångart, galopperade med bakbenan och trava med frambenen hon som inte ens kan galoppera så jag väntade bara på att vi även skulle gå omkull eller något sådant så björnen fick äta upp oss.. Men ner kom vi och ifrån björnen som tur var inte jagade oss.

Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv!!