Det finns inget i denna värld som går upp emot den känslan när man får barn, från den stunden jag fick veta att jag och Andreas skulle få en liten bebis har jag älskat denna lilla varelse som legat i min mage i 38 veckor +/-. Det kan ju aldrig vara riktigt exakt för alla bebisar lär nog vara olika stora i vecka 18-19 där någon gång. Men som de räknade ut iallafall 38 veckor låg hon där inne min dunderklump. Och när jag väl låg på förlossningen i alla dessa timmar så tänkte jag ge upp flera gånger men nu i efterhand ångrar jag inte en enda sekund av dessa nästan 3 dagar och 2 nätter jag låg där och kved. Jag fick värdens underbarste och snällaste bebis.

Och hur skulle jag någonsin kunna få världens charmigaste bebis om jag inte haft Andreas, han får min vardag till att fungera. Utan han och Elvira skulle nog inte mitt liv vara komplett. Dem två är allt jag behöver för att överleva.

Huset som vi är intresserade av blir ledigt i helgen så hoppas han som äger der ringer upp och har bestämt sig fall han vill hyra ut de eller sälja det! Men vi vill först hyra det så vi redan kan köpa det om man trivs där :) Jag vet då iallafall att jag kommer göra det, är väll värre med Andreas som aldrig bott i den byn. Jag skulle nog tillochmed kunna bo i en koja där bara för att få bo där. Jag längtar så fruktansvärt tills dess att vi får flytta. Här mår jag bara dåligt och har huvudvärk hela tiden, men de kanske kan bero på att man bor mitt i stan och det finns oändligt många olika kemikalier i luften ? Äh, jag hoppas nu på de bästa att jag får flytta snart iallafall :)

Finns inga underbarare än min små tjejer och pojkar - Elvira, Tindra , Torsten och Andreas.