....
Jag heter Marina är 19 år och har en liten dotter vid namn Elvira som vart precis 10 veckor idag , hon är född 7 november 2009. Jag är tillsammans med hennes pappa Andreas sen 29 december 2008, vi bor tillsammans i en trea på hagalund i Borlänge med vår hund Tindra och katt Torsten. Tindra är en blandras mellan Chihuahua,pomeranian så har hon även lite bishon frisé och nakenhund i sig. Hon är extremt liten väger endast 1,4kg och kommer inte växa nå mer då hon snart är ett år. Torsten är blanding mellan bondkatt och norsk skogskatt enligt vetrinären!
Innan jag träffade Andreas visste jag inte riktigt vad jag ville med livet,och utan han i livet hade jag inte blivit ett skit! Dagen då jag träffade honom vände i princip allt i mitt liv till de lyckligare,gladare livet!
Allt gick mycket snabbt mellan mig och honom, det är inget jag ångrar i dagens läge då han är världens bästa pojkvän,sambo,pappa och bästa vän! Vi träffades för första gången på juldagen 2008 och sen dess har vi inte varit ifrån varann speciellt många dagar/nätter. 14 februari 2008 förlovade vi oss samma dag som min mamma gifte sig med min yngsta lillebrors pappa Micke.
Ett par dagar innan den 11 mars kände jag mig jättekonstig i hela kroppen ,så jag började lura på om jag verkligen kunde vara gravid.Började prata med mamma om saken och givetvis Andreas som till slut övertalade mig till att göra ett gravidtetstest, som inte visade någonting?! Så jag kom fram till att jag måste ha gjort något fel. Så jag gjorde om ett test dagen efter och + kunde inte ha varit tydligare än vad det var på de testet. Så det var de enda testen jag gjorde. Mamma fick reda på det på en gång och hon tog det hur bra som helst och var överlycklig! Pappa vågade jag inte berätta någonting för fören de att jag var i vecka 13-14 någonting. Han tog det inte riktigt lika bra som mamma då jag hade ett år kvar i skolan eftersom jag gick med dem som var ett år yngre än mig pga olika saker och inga platser på den linjen jag ville gå! Men han insåg att jag var myndig och gjorde som jag ville och i dagens läge är han mäkta stolt över att vara morfar. Andreas talade först om för sin pappa som var rädd att Andreas skulle lägga av med bowlingen som han är väldigt framgångsrik i, men Elvira är med på de flesta matcher och träningar så det är ingen fara att Elvira ska göra så pappa slutar med bowlingen. Elviras farmor fick gravtestet mitt framför ögonen för att tro på Andreas!
Farmor Marianne hade varit hos en spåtant 1-2 år innan hon fick reda på detta och den spåtanten hade sagt att hennes yngsta barn skulle få barn inom 2 år,och så rätt hon hade. Hon hade även berättat vad det skulle bli för kön på barnet och de skulle minnsan bli en liten flicka! Det är så sjukt att en tant kan sitta och berätta sånna saker innan det ens inträffat!
Den 13 juli var jag i vecka 22 och fick hemska krämpor i magen som jag inte kunde stå ut med här hemma så klockan halv ett på natten åkte vi in till akuten i falun och väl där tog det sån himla tid innan jag fick smärtlindring. Så jag han spy av smärta ett antal gånger.
Tillslut visade det sig att det var en busig liten bebis där inne som ville jävlas med mamma och sparka på min njure så den hade hamnat lite fel, som rättade till sig i den takt att Elvira växte i magen.Fick ligga kvar där på kvinnokliniken i 2 dagar UTAN min älskling, det var de värsta att inte få ha Andreas vid min sida! Men jag överlevde tillochmed det.
Natten mellan 4-5 november började hela resan med att Elvira skulle komma ut och möta världen. Hon var egentligen beräknad till 19 november så hon föddes 12 dagar för tidigt.
Jag vaknade på natten där mellan 4-5 klockan halv två med hemska värkar så jag sprang på toaletten och skulle titta så det inte var nå blod eller nått med i bilden väl inne där upptäkte jag nå snuskigt slem med blodstrimmor i , vilket måste ha varit slemproppen. Jag höll ut med regelbundna värkar med 5-10 minuters intervaller tills halv fem då jag väckte Andreas för då orkade jag inte mer, och att väcka honom var inte det lättaste men när han väl insåg vad det var jag väckte honom för så flög han upp ur sängen och ville ringa förlossningen men jag ville vänta lite men ha honom vaken vid min sida. Men han envisade sig om att ringa förlossningen vilket han gjorde 5 minuter senare.
Väl inne på förlossningen 05:15 så kopplas jag till en ctgkurva och de regersterar värkar med 5-10 minuters intervaller. Så jag ligger med den där apparaten till halv sju då de tycker att jag ska åka hem och sova. Så vi går ut och sätter oss i bilen och åker hem, när jag tar första steget innanför dörren här hemma känner jag hur blött det blir mellan benen. Då gick vattnet, så jag gick in och la mig i badkaret för att lindra värkarna lite, jag trodde iallafall att det skulle hjälpa vilket de inte gjorde.Så jag klev ur badkaret och gick och kröp ihop i soffan för jag kunde inte ha utsträckta ben då de gjorde så himla ont så jag började hyperventlierade. och där satt jag tills de att jag ringde tillbaka till förlossningen vid tre på eftermiddagen så vi åkte tillbaka till förlossningen och var där vid 17:00 igen och där vart vi kvar för en utdragen förlossning.
Jag fick lägga mig på sängen och kopplas till en ctgapparat som visade 3-5 minuter mellan värkarna. Efter de skulle de titta fall jag var öppen något och om det verkligen var vattnet som gått, vilket jag KNAPPT var(0,5cm)och det var vattnet som gått. Så jag och Andreas fick ett eget rum med 2 sängar så vi skulle få sova någonting iallafall men för min del var det omöjligt så jag fick 3 stycken tabletter 2 var för att stanna av värkarna och en sömntablett.3 timmar fick jag sova sen kom värkarna tillbaka så på morgonen vid 9 kom barnmorskan in och sa att de skulle sätta igång mig på riktigt.
Så den 6 november 10:10 sätter de en kanyl i min hand som de sätter värkstimulerande dropp i.
10:30 ber jag om någon slags smärtlindring och får tag på lustgasen som jag inte släppte fören dem slet av mig den när de var dags för att krysta.
13:15 upptäcker dem att de har satt för hög dos dropp då jag har värkar konstant så jag har inte fått vila någonting mellan värkarna, men de är ju inget jag märkt av då jag legat och dragit i mig lustgasen HELA tiden.
13:58 är jag öppen 3 cm. HEJJAHEJJA
14:36 Tar det hål på fosterhinna och kopplar in en skalpelektrod på Elvira för att se så hon verkligen mår bra då vattnet gått för cm 31 timmar sen.
16:00 Grinade jag mig till Eda (ryggmärgsbedövning) för då orkade jag inge mer. När den lades så svimmade jag av.
18:26 är jag öppen 4-5 centimeter
21:00 kom min urgulliga barnmorska som skulle vara med när Elvira föddes.
23.05 har jag 1 minut mellan värkarna och är öppen 7 cm
02:25 fick jag vanligt dropp också iochmed att jag druckit så himla dåligt.
här imellan skulle jag försöka ta mig på toaletten och det vart lite dramatisk då jag tog mig till toaletten och gjorde de jag skulle sen när jag skulle gå tillbaka till rummet var det kört, jag bara skrek rakt ut och kunde inte resa mig upp från toaletten så Andreas sprang ut i korridoren och hämtade en undersköterska kom med en rullstol och körde tillbaka mig i, eller Andras körde mig i rullstolen och undersköterskan körde droppställningen.
04:30 får jag tillsägelser om att jag ska krysta ner huvudet på bebisen då de var rätt högt upp.
05:35 börjar de riktiga krystvärkarna
06:20 föds äntligen min älskade dotter
Det var meningen att vår dotter skulle heta Novalee, men de passade inte på henne men de tyckte vi Elvira gjorde så det var det.
Hennes fullständiga namn är Elvira Vilhelmina Karlsson, efternamnet fick hon efter pappa så då vart andra namnet efter mig och min släkt!
Så 52 timmar efter den första riktiga värken och 47 timmar efter vattnet gått föddes vår flicka , 4540gram tung och 52 centimeter lång även fast hon var född 12 dagar för tidigt.
Lustgasen var min Några timmar gammal
bästa vän. liten Elvira.
Idag 10 veckor efter förlossningen är jag världens stoltaste mamma en ung sådan. Men att vara mamma är ingen ålder!
Och det finns inget i denna värld som kan älska Elvira eller hennes pappa lika mycket som jag älskar dem!
Hoppas det är någon som orkat läst alltihopa.
Ni får mer än gärna kommentera vad ni tycker om det jag skrivit.
Innan jag träffade Andreas visste jag inte riktigt vad jag ville med livet,och utan han i livet hade jag inte blivit ett skit! Dagen då jag träffade honom vände i princip allt i mitt liv till de lyckligare,gladare livet!
Allt gick mycket snabbt mellan mig och honom, det är inget jag ångrar i dagens läge då han är världens bästa pojkvän,sambo,pappa och bästa vän! Vi träffades för första gången på juldagen 2008 och sen dess har vi inte varit ifrån varann speciellt många dagar/nätter. 14 februari 2008 förlovade vi oss samma dag som min mamma gifte sig med min yngsta lillebrors pappa Micke.
Ett par dagar innan den 11 mars kände jag mig jättekonstig i hela kroppen ,så jag började lura på om jag verkligen kunde vara gravid.Började prata med mamma om saken och givetvis Andreas som till slut övertalade mig till att göra ett gravidtetstest, som inte visade någonting?! Så jag kom fram till att jag måste ha gjort något fel. Så jag gjorde om ett test dagen efter och + kunde inte ha varit tydligare än vad det var på de testet. Så det var de enda testen jag gjorde. Mamma fick reda på det på en gång och hon tog det hur bra som helst och var överlycklig! Pappa vågade jag inte berätta någonting för fören de att jag var i vecka 13-14 någonting. Han tog det inte riktigt lika bra som mamma då jag hade ett år kvar i skolan eftersom jag gick med dem som var ett år yngre än mig pga olika saker och inga platser på den linjen jag ville gå! Men han insåg att jag var myndig och gjorde som jag ville och i dagens läge är han mäkta stolt över att vara morfar. Andreas talade först om för sin pappa som var rädd att Andreas skulle lägga av med bowlingen som han är väldigt framgångsrik i, men Elvira är med på de flesta matcher och träningar så det är ingen fara att Elvira ska göra så pappa slutar med bowlingen. Elviras farmor fick gravtestet mitt framför ögonen för att tro på Andreas!
Farmor Marianne hade varit hos en spåtant 1-2 år innan hon fick reda på detta och den spåtanten hade sagt att hennes yngsta barn skulle få barn inom 2 år,och så rätt hon hade. Hon hade även berättat vad det skulle bli för kön på barnet och de skulle minnsan bli en liten flicka! Det är så sjukt att en tant kan sitta och berätta sånna saker innan det ens inträffat!
Den 13 juli var jag i vecka 22 och fick hemska krämpor i magen som jag inte kunde stå ut med här hemma så klockan halv ett på natten åkte vi in till akuten i falun och väl där tog det sån himla tid innan jag fick smärtlindring. Så jag han spy av smärta ett antal gånger.
Tillslut visade det sig att det var en busig liten bebis där inne som ville jävlas med mamma och sparka på min njure så den hade hamnat lite fel, som rättade till sig i den takt att Elvira växte i magen.Fick ligga kvar där på kvinnokliniken i 2 dagar UTAN min älskling, det var de värsta att inte få ha Andreas vid min sida! Men jag överlevde tillochmed det.
Natten mellan 4-5 november började hela resan med att Elvira skulle komma ut och möta världen. Hon var egentligen beräknad till 19 november så hon föddes 12 dagar för tidigt.
Jag vaknade på natten där mellan 4-5 klockan halv två med hemska värkar så jag sprang på toaletten och skulle titta så det inte var nå blod eller nått med i bilden väl inne där upptäkte jag nå snuskigt slem med blodstrimmor i , vilket måste ha varit slemproppen. Jag höll ut med regelbundna värkar med 5-10 minuters intervaller tills halv fem då jag väckte Andreas för då orkade jag inte mer, och att väcka honom var inte det lättaste men när han väl insåg vad det var jag väckte honom för så flög han upp ur sängen och ville ringa förlossningen men jag ville vänta lite men ha honom vaken vid min sida. Men han envisade sig om att ringa förlossningen vilket han gjorde 5 minuter senare.
Väl inne på förlossningen 05:15 så kopplas jag till en ctgkurva och de regersterar värkar med 5-10 minuters intervaller. Så jag ligger med den där apparaten till halv sju då de tycker att jag ska åka hem och sova. Så vi går ut och sätter oss i bilen och åker hem, när jag tar första steget innanför dörren här hemma känner jag hur blött det blir mellan benen. Då gick vattnet, så jag gick in och la mig i badkaret för att lindra värkarna lite, jag trodde iallafall att det skulle hjälpa vilket de inte gjorde.Så jag klev ur badkaret och gick och kröp ihop i soffan för jag kunde inte ha utsträckta ben då de gjorde så himla ont så jag började hyperventlierade. och där satt jag tills de att jag ringde tillbaka till förlossningen vid tre på eftermiddagen så vi åkte tillbaka till förlossningen och var där vid 17:00 igen och där vart vi kvar för en utdragen förlossning.
Jag fick lägga mig på sängen och kopplas till en ctgapparat som visade 3-5 minuter mellan värkarna. Efter de skulle de titta fall jag var öppen något och om det verkligen var vattnet som gått, vilket jag KNAPPT var(0,5cm)och det var vattnet som gått. Så jag och Andreas fick ett eget rum med 2 sängar så vi skulle få sova någonting iallafall men för min del var det omöjligt så jag fick 3 stycken tabletter 2 var för att stanna av värkarna och en sömntablett.3 timmar fick jag sova sen kom värkarna tillbaka så på morgonen vid 9 kom barnmorskan in och sa att de skulle sätta igång mig på riktigt.
Så den 6 november 10:10 sätter de en kanyl i min hand som de sätter värkstimulerande dropp i.
10:30 ber jag om någon slags smärtlindring och får tag på lustgasen som jag inte släppte fören dem slet av mig den när de var dags för att krysta.
13:15 upptäcker dem att de har satt för hög dos dropp då jag har värkar konstant så jag har inte fått vila någonting mellan värkarna, men de är ju inget jag märkt av då jag legat och dragit i mig lustgasen HELA tiden.
13:58 är jag öppen 3 cm. HEJJAHEJJA
14:36 Tar det hål på fosterhinna och kopplar in en skalpelektrod på Elvira för att se så hon verkligen mår bra då vattnet gått för cm 31 timmar sen.
16:00 Grinade jag mig till Eda (ryggmärgsbedövning) för då orkade jag inge mer. När den lades så svimmade jag av.
18:26 är jag öppen 4-5 centimeter
21:00 kom min urgulliga barnmorska som skulle vara med när Elvira föddes.
23.05 har jag 1 minut mellan värkarna och är öppen 7 cm
02:25 fick jag vanligt dropp också iochmed att jag druckit så himla dåligt.
här imellan skulle jag försöka ta mig på toaletten och det vart lite dramatisk då jag tog mig till toaletten och gjorde de jag skulle sen när jag skulle gå tillbaka till rummet var det kört, jag bara skrek rakt ut och kunde inte resa mig upp från toaletten så Andreas sprang ut i korridoren och hämtade en undersköterska kom med en rullstol och körde tillbaka mig i, eller Andras körde mig i rullstolen och undersköterskan körde droppställningen.
04:30 får jag tillsägelser om att jag ska krysta ner huvudet på bebisen då de var rätt högt upp.
05:35 börjar de riktiga krystvärkarna
06:20 föds äntligen min älskade dotter
Det var meningen att vår dotter skulle heta Novalee, men de passade inte på henne men de tyckte vi Elvira gjorde så det var det.
Hennes fullständiga namn är Elvira Vilhelmina Karlsson, efternamnet fick hon efter pappa så då vart andra namnet efter mig och min släkt!
Så 52 timmar efter den första riktiga värken och 47 timmar efter vattnet gått föddes vår flicka , 4540gram tung och 52 centimeter lång även fast hon var född 12 dagar för tidigt.
Lustgasen var min Några timmar gammal
bästa vän. liten Elvira.
Idag 10 veckor efter förlossningen är jag världens stoltaste mamma en ung sådan. Men att vara mamma är ingen ålder!
Och det finns inget i denna värld som kan älska Elvira eller hennes pappa lika mycket som jag älskar dem!
Hoppas det är någon som orkat läst alltihopa.
Ni får mer än gärna kommentera vad ni tycker om det jag skrivit.
Kommentarer
Postat av: Anna - Mamma till Saga & Hundtokig!
Vilken kämpe du verkade vara under förlossningen! Det låter som om du hade mycket ont, tjaa, som mamma vet jag hur inåt h-vete det kan göra :P
Bra kämpat! Visst fasiken känner man sig duktig efter att ha genomfört en förlossning?
Håller med om att vara mamma inte är en ålder :)
Trackback
